DATE: Thu, 15 Jan 2004 20:04:50
From: "Jonas Wejde " <jonaswejde@spray.se>
Ett gott nytt år och en hel massa kul
Mina vänner
Det var ett tag sen sist och jag inser att ni kanske vill höra lite hur er vän i
hettan har det. Så därför kommer här ett brev till läsning och eftertanke.
Mitt 2004 började jag en timme före er med att krama en zambier jag aldrig
träffat och antagligen aldrig kommer att träffa igen. Platsen var Bread of life
church och en härlig kväll där band och lovsångsgrupper av blandad kvalité
framträdde. Precis innan tolvslaget fick vi ett otroligt uppmuntrande budskap
från pastorn i kyrkan. Det handlade om att våga förvänta sig saker och att våga
gå med Gud. Spännande och uppmuntrande på årets sista timmar. Själva tolvslaget
började med nedräkning och slutade i ett jubel utan dess like. Det var ett
mycket bra sätt att börja året på dock utan raketer men med glädje och dans som
ersatte fyrverkerierna med råge.
Mitt 21 år på denna jord började med pannkakor och varm choklad på sängen i
Kabwe. Ditresande Emanuel och Jonna sjöng med vacker stämma och jag kunde
avnjuta morgonen i goda vänners sällskap, tyvärr utan familj. Dagen gick och
avslutades med att jag dödade min först mus med en cola flaska och en sopborste.
Detta till Jonnas stora lycka. Jag ska säga er att det var en stolt och mycket
nöjd Jonas som visade upp sitt villebråd. Dagen efter tillbringade vi hos
Eriksson, Dorothy som varit i Sverige hade med sig saker hemifrån. Aldrig har
väl svensk ärtsoppa och ischoklad smakat bättre.
Barnhemmet får vi inte se mycket av denna månad och det känns jobbigt. Jag
förstår att jag tagit 60 barn till mitt hjärta och när jag ser hur tiden i
Zambia rinner ifrån mig inser jag hur tungt det kommer att bli att lämna mina
barn. Separationsångest och frustration över allt som behöver göras, men som vi
varken har tid eller kapacitet till, har gjort att mitt humör varit lite lägre
än vad det brukar. Men jag antar att man måste inse att Gud satt mig på den här
platsen till stor del också för att lära och att han fått använda mig på det
sätt jag är kapabel till. Jag har trots allt insett att den kärlek och omtanke
jag gett till mina små barn har gett resultat och att man kan se Guds kärlek
genom den ibland hårda ytan. I födelsedagspresent från smågrabbarna fick jag
till exempel en mango och en lektion i Bemba. Det är kärlek och det är något jag
sällan kommer glömma.
Januari är annars en tid av bibelstudier. Som jag skrev sist tillbringar vi
januari månad med att gå en bibelkurs under Restoration church’s regi. Det är
ett program som heter World breaktrough Network som går ut på att kyrkan idag
måste röra sig framåt. Det är mycket intressant och Gud har verkligen välsignat
oss med denna kurs. Man är ju alltid på sin vakt när man hör Guds ord predikas
men hittills har allt känts väldigt sunt och jag är övertygad om att många av
tankarna är såna som jag har blivit utvald att dela med er på Gotland. Gud leder
och det är häftigt! Dessutom får vi lära pastorerna svenska, så om någon av er
någonsin skulle tåga in i en zambisk kyrka någon gång nästa år så bli inte
förvånade om ni hör en svensk hälsningsfras och får ett brett leende.
En annan sak som är minst lika häftig eller i alla fall ruskigt skön är vårt
boende. Vi trodde först att vi skulle få bo i en familj i Restoration church
regi, tyvärr gick det inte och lösa men vår käre Kjell öppnade än en gång upp
sitt hus och låter oss bo här fram till 29 jan. Tack Kjell säger jag. Så livet
är lugnare nu och fyllt av intressanta dagar. Tänk vad saker och ting skiftar.
Efter all julmat och 3 kg i viktstegring tog Jonna och jag oss i kragen och
började promenera överallt. Det innebär att vi går åtminstone en och en halv
timme om dagen vilket våra kroppar mår mycket bra av. Vi har promenerat till SOS
barnbyar och gjort ett mycket intressant studiebesök och jämförelse med ARTECO.
Vi har promenerat till marknader och till krukmakare. Och överallt får man höra
ordet Musongo, som betyder vit man. Vi har nu också lärt oss hur man säger svart
man så vi får ofta chockade ansiktsuttryck när vi svarar deras tilltal.
Ja dagarna för hemfärd närmar sig och snart står jag där på Arlanda och fryser
en hel del. Man börjar ju fundera över sin framtid. Efter min tid i Zambia inser
jag att Gud har det i sina händer och att han har ett mycket spännande liv för
mig. Så det är med lite rädsla men med mycket tro jag börjar förbereda mig för
att återvända. Åter till ett minusgradernas Sverige med alla mina älskade vänner
och vidare emot den framtid Gud har planerat.
Men först ska jag vara här i en dryg månad till och exakt vad som händer vet man
aldrig men vad som än händer behöver jag era böner.
Tacka för Kjell och hans gästvänlighet, för bibelkursen, för all den lugn och ro
jag fått.
Be för barnhemmet och allt som sker där, bibelkursen att allt går som det ska,
Elina den nya volontären som anländer 3 feb, att den resterande tiden i Zambia
blir välsignad och bra.
Allt gott mina vänner
Er man i Zambia
Jonas