DATE: Fri, 28 Nov 2003 20:34:06
From: "Jonas Wejde " <jonaswejde@spray.se>
Adventstid...
Mina kära vänner
Det är när första advent närmar sig och julkänslan vägrar infinna sig som
man inser att man är långt långt hemifrån. Det är också efter halva tiden I
Zambia som de tunga sakerna känns lite tyngre och man börjar undra hur man ska
klara tre månader till. Men det är också då man får känna Guds kärlek och inse
att han har full kontroll över situationen. Det är då era böner och tankar
betyder så otroligt mycket. Men jag ser ändå tillbaka på den senaste månaden med
en nöjd tacksam känsla. För jag har upplevelser och nya erfarenheter att stoppa
i mitt bagage som får mig att växa som människa.
Först till helgerna.
Det har varit två helger som varit lugna där vi besökt Dorothy och Rolfs
farm och fått basta, äta gott och umgås med trevliga människor. Vi har även
varit hos Staal på en skön söndagseftermiddag med intressanta upplevelser. Den
intressanta upplevelsen var att jag och Anton Staal höll på att krocka med en
polisbuss. Bara det var obehagligt men inte chockartad (för oroliga föräldrar),
hur som helst vände vi och körde ifatt bussen för föraren var uppenbart inte
helt nykter. Lite längre fram fanns ett Road Block där de stannar för att
kontrollera bilar. Anton fick dem att snabbt ta ut konerna då de inte jobbade på
söndagen. När bussen kom in visade det sig att den var full av polismän. Det
enda som hände var att föraren (som inte var helt nykter) bad om ursäkt för sitt
handlande och fick köra vidare. En typisk händelse som vittnar om den korruption
som plågar landet. Den tredje helgen sen sist, åkte vi upp till Kitwe i norra
Zambia där vi besökte Rolf och Dorothys dotter Nicola. Mycket trevlig helg dar
vi fick lära känna en kille som vandrat genom större delar av södra Afrika. Vi
besökte även ett barnhem för utnyttjade och misshandlade schimpanser. Det var en
intressant upplevelse att få se hur schimpanserna hade mer mat än våra barn på
ARTECO. Ja ja man har olika prioriteter I livet.
Vidare till barnhemmet.
Barnhemmet har både blivit bättre och jobbigare. Frank och Andreas har nu
lämnat oss och det var jobbigare än väntat. Man svetsas samman mer än man tror
när man lever under dessa förhållanden. Det som har varit jobbigt är att man
måste inse att man inte kan ändra på allting. Man måste lära av kulturen och
försöka anpassa sig till deras sätt att jobba. De tar inte alltid så lätt då den
svenska effektiviteten och perfektionismen krockar med den zambiska kulturen.
Det som har blivit bättre är att vi fått en närmare kontakt med ledningen och
den övriga personalen. Jag har till exempel blivit bjuden på Nshima av Peter i
vårt hus åtskilliga gånger på senaste tiden och i veckan försökte vi döda en mus
I köket tillsammans. Att döda möss är något man bara gör med sina vänner? De är
mycket nöjda med oss och det känns skönt att veta när det går tungt. Skolan
rullar på och jag försöker med min gitarr och leende få dem att uttrycka sig på
engelska. Inte lätt alla gånger men det är många tillfällen då man ser den
riktiga tjusningen I lärarjobbet.
Gud och böneämnen till sist
Det höga tempot och de långa arbetsdagarna gör att bibelläsandet och Gud
alltför ofta blir en mindre kvantitet än vad jag vill ha. Men Gud har verkligen
hjälpt mig ur en tung svacka den har veckan. Måndag och tisdag var de jobbigaste
dagarna här I Zambia. Allt kändes hopplöst och dagarna gick mycket långsamt. På
tisdagskvällen gick jag ut och bad under stjärnorna och fylldes av ett sant
lugn. Jag fick gå tillbaka till den ursprungliga anledningen till varför jag
åkte. Gud. Och då bestämde jag mig för att börja klättra uppåt. Resten av veckan
gick mycket bra och jag tackar verkligen Gud för det.
Be för min tid med Gud. Tacka för den fristad vi har hos Staals, be för
organisationen och effektiviteten på barnhemmet. Be för en härlig jul.
Tack for att ni finns.
Guds välsignelse
Kram Jonas