DATE: Sun, 21 Sep 2003 22:58:12
From: "Jonas Wejde " <jonaswejde@spray.se>
Bwino!
Hej vänner!
Ännu en vecka har gått i landet mitt i södra Afrika och det är med nya
erfarenheter och lärdomar som jag ännu en gång skickar er en hälsning.
Ni undrar kanske vad rubriken betyder. Det betyder nåt i stil med Jag mår bra
och det stämmer ju.
Det är nämligen så att vi just nu befinner oss hos en svensk i Lusaka som heter
Kjell. Han har bott och arbetat i Zambia i tre år och har ett eget företag och
ett väldigt fint hus med pool och många sovrum. Vi fick kontakt med honom genom
Rolf och Dorothy (som är Elsas Björkqvist föräldrar och medlemmar i styrelsen
för ARTECO) och det visade sig vara en otroligt trevlig man med erfarenheter
från världens alla hörn och ett hjärta och en givmildhet som vi verkligen tackar
Gud för. Anledningen till att vi hamnade här var delvis ett studiebesök på en
skola med samma skolsystem som på ARTECO men även för att slappna av och få lite
tid utan barnen. Så vi har varit här sen i torsdags kväll och stannar till
måndag eller tisdag. Det var verkligen vad vi behövde för den här veckan har
allvaret börjat.
Det är egentligen inte så dramatiskt som det låter men vi har i alla fall börjat
med skolan och undervisningen. Det går faktiskt ganska bra för mig men jag har
väldiga problem med språket. Det är nämligen så att barnen jag har( grade 1
learning to read) pratar inte så mycket engelska och förstår därmed inte så
mycket, dom talar nämligen Bemba. Men med gester och mycket frågor och hjälp
från min kollega i klassen så har jag läst om den barmhärtiga samariten,
berättat om Emil Emu (ljudet E) för dom och jag tror jag börjat hitta rätt. Det
är ett ganska intressant system där dom lär sig ett ljud och för varje ljud
finns ett djur, en sång, ett karaktärsdrag från bibeln med då medföljande
bibelord. Det känns väldigt kul att få lära dom bibliska saker i skolan! Vi går
från 7.50 på morgonen till 12.30 sen är det sport på måndags- och
fredagseftermiddagar. Så på eftermiddagarna förbereder vi nästa dag och ser till
att barnen mår bra.
Den här veckan har kulturkrockarna blivit allt tydligare och börjat bli lite
jobbigare. Man märker när man börjar jobba med lärarna hur olika man är och hur
olika man tar in saker. Vi har reagerat över att dom inte är så effektiva utan
att allt är ganska omständligt och går ganska långsamt. En annan sak som vi har
haft väldigt jobbigt med är att dom straffar barnen, under kontrollerade former
och bara om det har hänt något allvarligt. Men det är ett ständigt hotande och
det gör fruktansvärt ont att se någon komma ut från kontoret med gråtande ögon.
Men det är deras sätt och vi kan inte annat än att försöka förklara hur vi ser
på det. Och jag hoppas verkligen att vi kan införa lite svenskt där. För dom lär
ut att Gud älskar dom och att man inte ska slåss och trots att det är i
uppfostrande syfte tycker inte jag att det är särskilt kärleksfullt. Även sättet
dom hanterar saker på har förvånat oss. Leksaker slitet dom sönder på en vecka
och dom är inte särskilt rädda om sina saker. Detta gör att det inte är så
roligt att köpa saker till dom så där har vi mycket att lära dom.
Jag tänkte berätta lite mer om Andreas och Frank. Det är två mycket trevliga
pojkar från Västgötaslätten. Dom ska bara stanna i tre månader och jobbar
stenhårt med vattenförsörjningen och elektriciteten. Dom har egentligen ingen
utbildning men kommer från bondgårdar och säg en sak man inte lär sig på en
bondgård. Dom hade med sig en svets och en massa pengar sponsrat som dom köper
material och tjänster för. Det är väldigt skönt att ha dom och Jonna till att
prata, reflektera och bearbeta alla intryck man får.
Annars blir Gud allt större i mitt liv. Man lever verkligen i en bubbla när alla
är kristna och det är så härligt att man har det gemensamt. För det överbygger
verkligen alla skillnader och ger en härlig gemenskap och kärlek till varandra.
Sen är det så fascinerande hur Gud ordnar allting. Allt från gitarren som kom
fram och har varit till så mycket glädje för mig, till att Kjell fanns här och
kunde ta hand om oss och ge oss en fristad när vi behövde det. Tacka gärna Gud
för det och öppna ögonen för vad Gud gör varje dag, det är fascinerande.
Man får verkligen se både rikt och fattigt här vilket är lite skrämmande. Igår
tog Kjell med oss på ett jobb han skulle utföra och han tog oss till ett
exklusivt överklass ställe. Kjell skulle fixa lite lampor så medan han höll på
att mäta satt vi och drack kaffe i skinnsoffor med uppstoppade djur runt om oss.
På området hade man även safari med 6000 djur och 72 arter. Allt detta
privatägt. Det var nästan så man började må illa när allt detta finns i ett av
världens fattigaste länder. Men det var en otrolig möjlighet och en erfarenhet
rikare. Vi såg dessutom hyenor, elefanter, gaseller och antiloper. Allt detta i
förgrunden till en blodröd sol, så trots rikedomen var det mycket vackert.
En liten rolig incident som inträffade på hemvägen var att dom sålde fina möbler
ut med vägen och dom var ovanligt likt IKEAs möbler och det visade sig vara en
man som kommit över en IKEA katalog och tillverkade egna möbler direkt utifrån
deras design. Vi skrattade gott åt IKEAs utbredning även i nya
tillverkningssätt.
Jaha nu närmar sig detta brev mot slutet och böneämnena ska fram. Först och
främst vill jag att ni ber för kulturskillnaderna, att vi ska förstå dom och att
dom ska förstå oss. Sen vill jag även att ni ber för tålamod och inspiration då
allt är ganska påfrestande och kämpigt ibland. Barnen är ett annat böneämne, be
att dom finner ro och att såren läks i deras inre. Be även för det praktiska
arbete som Frank och Andreas utför på barnhemmet.
Tack för all er förbön och tankar, ni ska veta att jag saknar er alla mycket och
ber för er hemma i Sverige. Ta hand om er och Gud välsigne er .
Kram Jonas
Skriv gärna och berätta vad som händer i era liv. Långsam eller mail,helst
långsam.