DATE: Thu, 11 Sep 2003 10:13:51
From: "Jonas Wejde" <jonwej@hotmail.com>
Uli shani?
Hej vänner
Nu har jag fått tillgång till en bättre dator och är redo att skriva lite mer.
Just nu sitter jag på ett internet cafe' i Lusaka som är huvudstad i Zambia. Det
ligger ungefär 14 mil ifrån Kabwe och barnhemmet. Med risk att oroa mamma så
åkte vi bak på Rolfs pickup utan tak i 140 km/h! Lite läskigt men ganska mysigt
att sitta och se på landskapet som vi åkte förbi med vind i håret. Man måste
liksom lita på Gud.
Dom två första veckorna på barnhemmet har varit mycket bra med otroligt mycket
intryck och anpassning. Första kvällen vi kom dit fick jag verkligen kämpa för
att hålla humöret uppe då jag blev tilldelad ett rum med endast en tältsäng och
ett myggnät. Men efter att ha bett med Jonna så kunde Gud lugna ner mig och jag
fick ro att somna och sov som en stock. Huset vi bor i visade sig vara en riktig
välsignelse då det ligger lite avsides så vi får den avskildhet som man behöver
då man har femtioåtta barn boende runt om en. I huset bor i alla fall jag,
Andreas och Frank. Jonna bor i ett eget rum i anknytning till tjejernas del. I
huset har vi eget kök ett litet vardagsrum och toalett med badkar. Det låter
kanske som värsta lyxen men om ni tänker er ett fattigt barnhem så är det
väldigt slitet och primitivt. Men nu stormtrivs vi.
Andreas och Frank som jag berättade om är där för att fixa underhållet på en
massa saker. Just nu håller dom på med vattentankarna som läcker som såll. Även
elen ska dom fixa, vårt hus saknar exempelvis jordning så jag har fått lite
ström genom mig en gång, lite läskigt men det är sånt man får ta. Dom är i 25
års åldern och jättetrevliga. Vi har roliga kvällar med Yatzy, TP och te.
Barnens situation är på många satt eländig. Många av dem saknar underkläder så
det har vi köpt idag. Ungefär hälften har sängar som dom dessutom delar. Resten
sover på madrasser på golvet. Maten lagas på eld pga den stora mängden dom ska
ha. Men det är ända inte den känslan man främst slagits av. Deras livsglädje och
förtröstan på Gud ar helt otrolig. Dom är så tacksamma över att dom har Gud att
vända sig till och att han har en plan för dem. Så känslan har snarare varit att
vi lär oss och tar emot än att vi "rika" svenskar kan ge någonting. Men jag tror
att när vi varit har ett tag kommer känslan att ändras lite och vi kommer kunna
ge småsaker som personliga kontakter och sånt.
Just nu pluggar jag och Jonna till lärare. Det är ett program som heter School
of tomorrow och baseras på kristna grunder. Mycket intressant.
Vi börjar varje dag kl 5 halv 6 med bön och slutar 19 30 med bön så man får
verkligen lära sig be afrikanskt. Men man börjar komma in i det och hitta
Gud i deras sätt att be också.
Be gärna för att barnhemmet ska få praktiska grejer som leksaker och lakan.
Be också för mig och Jonna att vi ska se behoven och lösa dom på rätt satt. Be
gärna också för Barnen dom har gått igenom mycket jobbigt och behöver all förbön
dom kan få. Tacka Gud för att han har skickat mig till Zambia.
Saknar er alla mycket och hoppas Gotland är så underbart som det brukar i början
av september.
Guds välsignelse
Kram Jonas